Attityder....
Vad jag än läser för kurs så är den återkommande slutsatsen alltid att mycket handlar om attityder i dess olika former och slag. Allt hänger på hur du vill se världen. Det handlar om individens och samhällets sätt att se på saker och ting. Hur man uppfattar saker och händelser, vilka känslor man kopplar till händelser och information som man möter i livet. Hur man ska kunna påverka attityder som stör den utvecklingen som behövs.
Just nu sitter jag själv här med en taskig attityd som petar mig i bakhuvudet. Jag hade en tutorial idag i kursen Language, Cultures and Communication och det va ingen bra dag för mig alls. Hade svårt att somna igår och gick först till föreläsningen halvt sovandes, men efter en två timmar lång rast så gick jag till min tutorial med en stor dricka i handen i hopp om att energin är i balans.
Märkte rätt fort att jag inte fick hjärnan och munnen att samarbeta. Idag kände jag för första gången av att jag inte pluggar på hemmaplan längre. För även hemma har vi kurser på engelska, med den simpla skillnaden att om du inte finner ett ord i ditt argument så kan du bli uppbackad av dom andra i klassen eller så säger du helt enkelt ordet på svenska och allt är löst. Men det går inte här. Jag kan inte vända mig till My eller någon annan och fråga vad heter det här på engelska....
Jag är själv och får klara mig själv med det ordförrådet jag har. Vilket jag fram tills idag trodde var tillräckligt. Men det visade sig verkligen ofullständigt när jag försökte gång på gång plocka poäng hos läraren. Vi blir bedömda av på vår närvaro och vårt engagemang på tutorials och därför är det viktigt att göra intryck på läraren. Idag gick allt fel och det gjorde det nästan förra veckan också, på samma tutorial, med den skillnaden att förra veckan så lyckades jag tillslut rädda det. Men inte idag. Idag blev jag missförstådd, inte en, inte två, inte ens tre gånger utan hur många gånger som helst, under två fulla timmar.
Det här kanske inte låter som en big deal och det är det inte egentligen. Men det tog hårt på mig ändå. För jag gillar läraren och jag har läst en liknande kurs innan så jag har vettiga saker att säga. Jag vet att jag har bra inputs i det här ämnet men vill få läraren att se det också, så jag kan få bra betyg. Jag vill verkligen få bra betyg under tiden jag är här, för det är mitt kvitto på att det var rätt beslut att åka hit på något sätt, om du förstår hur jag menar... Ingen annan gjorde det idag, men nu kanske i alla fall ett budskap går fram.
Den frustrationen som kommer av att man vet själv hur bra inlägg man har i huvudet, men att inte kunna få fram det är outhärdlig. Jag kände mig korkad och som att jag bara rörde till allting istället för att påverka diskussionen. Och är det något jag hatar så är det folk med korkade inputs. Så fick jag själv känna på att vara den individen för en dag. Aldrig mer. Jag sitter hellre tyst än att uppleva det här igen. Så snurrar tankarna i mitt huvud just nu.
Men alla dessa tankar handlar om attityd i grunden. Attityden jag fick emot mig själv under min tutorial som innebar att jag skällde konstant på mig själv i huvudet över hur dåligt det gick, den hjälpte inte alls, snarare tvärtom. Så attityder påverkar även sådant. Nästa vecka ska jag gå dit med ett blankt blad och försöka på nytt, utan den hårda attityden mot mig själv i huvudet.
Ens egna attityd är det viktigaste att ta hand om och med rätt attityd så blir livet så mycket lättare. Ska jobba på det och fokusera framåt till nästa tutorial.
Usch, jag vet precis hur det är. Ibland tar allt bara stopp och man gör bort sig så sjukt mycket. Men lev bara igenom de här strömmarna av skämmighet som antagligen översköljer dig varje gång du tänker på den här situationen. Snart är det avlägset och glömt. Du är riktigt duktig på engelska, minst lika duktig som jag, tro inget annat!
Saknar och hejar på dig!